I dag uppmärksammas lovikkavantens skapare på Google! Erika Aittamaa föddes för 150 år sedan och utvecklade en varm och slitstark vante. Hon spann ett tjockt entrådigt garn som stickades hårt. Sedan tvättades vantarna flera gånger och ytan borstades. På så vis blev vantarna tjocka, men ändå luftiga och mjuka.
Som barn i 70-talets Norrbotten är det klart att jag hade ett par lovikkavantar, men om det var lite mindre kallt, och man skulle göra snögubbar eller snölyktor så var mammas figurstickade vantar smidigast. Och snön fastnade inte lika lätt i stora klumpar eftersom de inte var så luddiga. Men att sticka näsan i ett par nytvättade, uppruggade kattungemjuka lovikkavantar, det är inte helt fel!
