Advent

Nu är kransarna på plats på var sin sida om ytterdörren. Till jul tänkte jag dekorera dem lite, kanske med röda bär från mina bukettapelbuskar.

Tall, gran och en

Riset från trädfällningen hamnade på majbrasan, men jag sparade lite som blev till två kransar som ska få komma upp när det börjar närma sig jul.

Meditativt söndagsnöje

Vi tvingades ta ner några träd för att gräva ett nytt avlopp. Då tog dottern och jag tillfället i akt att tälja i färskt rönn- och körsbärsträ. Det blev några smörknivar och en marmeladpinne.

Vinterns första stjärna

Gårdagens gåbortpresent gjorde jag av ståltråd, några pärlor från ett trasigt halsband och ett par pärlemorknappar.

Bästa stoppningen hittills

Det har alltid känts naturligt att ha ull som stoppning i trasdockor, nåldynor och pärlor, men tanken har slagit mig att det kan klia på halsen om det sticker ut ett litet ullstrå här och där. Nu fyller jag därför mina pärlor med klifritt ylle! Det är helt perfekt att ha repat garn till stoppning eftersom det är krusigt och formar sig lätt med lagom mycket luft i.

Efter festen i lördags

Lite tilltufsad i frisyren, men nöjd över valet av halsband. Jag har nästan helt slutat använda kalla, tunga, hårda av metall sedan jag började göra de här textila halsbanden. Och det är så roligt att ta till vara familjens utnötta strumpor. Det har gått så långt att jag tänker på hur de kommer att göra sig som pärlor när jag köper strumporna ...

Make-a-Flake

Virtuella snöflingor kan man göra på Make-a-Flake. Det är hur roligt som helst! När jag har börjat kan jag nästan inte sluta. Efter varje flinga så kommer jag på nya sätt att sätta saxen i papperet.

Klipp en snöflinga!

Den här årstiden är det mysigt att sitta vid köksbordet och småpyssla. Ensam eller tillsammans med andra är det rofyllt att klippa i papper samtidigt som man lyssnar eller pratar. Lätt att ta fikapaus är det också. Om du vill klippa en sexkantig snöflinga kan du klicka på länken för att se hur man gör.

Ännu en jubileumsutställning

 

En utflykt piggade upp så här i början av vintern. Det var gnistrande kallt i Luleå och härligt att komma in i värmen och kaffedoften på Norrbottens museum. Jag fotade alla de vackra affischerna på väg upp till slöjdutställningen, och tur var det, för när jag kom hem upptäckte jag att jag tydligen inte hade sett alla föremålen i de välfyllda montrarna!

 



Den stora väggen med hjärtan gick vi tillbaka till ett par gånger, för där var så många olika tekniker, material och idéer att upptäcka.

 

Och titta vad jag hittade! Det var de här formsäkra formlösa lortarna av Christina Lindmark, då hemslöjdskonsulent i Norrbotten, som för många år sedan gav mig idén till mina strumppärlhalsband. Jag började också med neutrala grå, mörkblå och svarta pärlor, för sömmarna syns minst då, men nu gör jag pärlor av alla utnötta strumpor som familjen och bekantskapskretsen förser mig med, gärna turkosa, lila och röda!

Glimmande spets

Jag tog fram min knyppeldyna och fortsatte med spetsen Udd och stad, som jag knypplade metervis av som 12-åring. Fast helt lätt var det inte. Jag kom inte riktigt ihåg hur man läser mönstret, men hittade en lysande handledningsfilm på nätet, så det blir kanske någon meter till, fast nu med pärlor!

 

 

Det var förstås pärlorna som åter lockade fram knypplerskan i mig. När Handens hus firade 20-årsjubileum visade Lilian Dahlberg hur man gör och var så inspirerande att jag genast gick hem och gjorde ett eget försök. Det här är resultatet.

Slöjd slöjd slöjd

Jag har alltid återkommit till slöjden som uttrycksform. Allt skapande är roligt, men jag har kommit till den insikten att slöjdandet är en nödvändighet för min existens. Alltså är det hög tid att jag tar det på allvar!