Umeå: Plats för rotslöjd 2019

Under residenstiden i höstas med mästerslöjdare Gunnel Eriksson tillverkade jag ett av armbanden och de två korgarna  i förgrunden och påbörjade burken och ostfatet längst bak i bild. Det var en sådan förmån att få ta del av hennes stora kunskap när det gäller såväl material och teknik som formgivning och nyskapande!Klicka här för att läsa mer om projektet som drevs av Slöjd Stockholm.

Stickpoddar

Ett par meter slätstickad halsduk kräver ingen uppmärksamhet så det går fint att engagera hjärnan med något annat medan man stickar. Det tog ett tag innan jag hittade någon favorit bland den uppsjö av stickpoddar som finns. Jag blir snabbt uttråkad av att se en person förevisa stickprojekt efter stickprojekt och hänvisa till modeller och garner med fancy namn, lusläsa banderoller och kommentera misstag och förtjänster samt strössla med superlativer över kulörer och kvaliteter.

Jag vill ha något mer. Personliga, historiska eller litterära anekdoter, paralleller och referenser är intressant. Tutorials är bra liksom boktips och inslag från andra miljöer eller med andra personer. Fast jag antar att det viktigaste är att poddarnas personligheter, smak och inställning till stickning sammanfaller någorlunda med ens egen. Och så måste det ha substans. Är man en van stickare så räcker inte ett ytligt dreglande över vackra garner, färger och mönster (även om man så klart vill ha det också).

Hög tid

På Jamtli i Östersund pågår utställningen Hög tid. Slöjd och konsthantverk anno 2016. till den 18 september. Och det mest intressanta med utställningen i det här sammanhanget är att jag har varit med och byggt den!

Erikas vantar

I dag uppmärksammas lovikkavantens skapare på Google! Erika Aittamaa föddes för 150 år sedan och utvecklade en varm och slitstark vante. Hon spann ett tjockt entrådigt garn som stickades hårt. Sedan tvättades vantarna flera gånger och ytan borstades. På så vis blev vantarna tjocka, men ändå luftiga och mjuka.

Som barn i 70-talets Norrbotten är det klart att jag hade ett par lovikkavantar, men om det var lite mindre kallt, och man skulle göra snögubbar eller snölyktor så var mammas figurstickade vantar smidigast. Och snön fastnade inte lika lätt i stora klumpar eftersom de inte var så luddiga. Men att sticka näsan i ett par nytvättade, uppruggade kattungemjuka lovikkavantar, det är inte helt fel!

Fru Markstedts kuddar

Vilka vackra handarbeten de hade, familjen Markstedt. Det syns inte på bilden, men rosorna har upphöjda partier och den vänstra kudden har även pärlbroderier. Kan beskådas t.o.m. 16 januari på Skellefteå museum.

Det blev påsk i år också

Den här rotkorgen började min dotter med förra året när vi var på prova-på-kväll, men de rötter hon hade fått var så grova och trilskades bara, så när vi kom hem blev den liggande. Till förra påsken så letade vi fram lite smidigare björkrötter och gjorde den klar tillsammans. Det blev ett fint rede för chokladäggen, tycker vi.

Ett år senare

Det blev skoband till sist. Röda och natursvarta som de oftast var i norra Västerbotten på slutet av 1800-talet. Förlagan hittade jag i Skellefteå museums textilarkiv. Så nu får min rollkaraktär Greta Lundmark inte snö i kängskorna när hon går mellan Kågegården och bagarstugan.

Skoband

Jag har fått i uppdrag att sy en 1800-talsdräkt till projektet Levande Nordanå. Vid ett besök i Skellefteå museums textilarkiv fanns ett skoband som jag ska kopiera. När jag tagit reda på att bandet var flätat och inte vävt fick jag klura ut hur jag skulle få till viggmönstret. Så här blev mitt provband. Det riktiga kommer antagligen att vara svart/grått eller svart/rött.
     Innan jag kan börja måste jag ta reda på ifall bönderna vid kusten hade speciella färger och mönster för män och kvinnor på samma sätt som samerna hade. Men det är ett så roligt arbete att jag nästan inte kan vänta!

Karins korsstygn

Jag har inte broderat så mycket korsstygn, men den här särken av Karin Larsson gav mig lust att börja med det! Jag fick förresten inspiration till lite av varje vid besöket i Sundborn, men det är korsstygnen som blir verklighet just nu.

Bara att åka

Jag har gjort en väska till. Ett omonterat loppis-broderi, min solblekta sammetsgardin och en utnött läderplånbok blev till en kappsäck för kortare resor.

Duk + slips = väska

Jag har börjat spana efter vävda löpare på när jag är på loppis. Tro mig, de finns i hundratal, men det är inte så ofta man hittar en som känns rätt. Den här föll mig i smaken och hade bra mått för en väska i A4-format. Axelbandet är en vävd slips från min hög med pysselslipsar efter svärfar. Jag har inte fodrat väskan helt och hållet, utan bara sytt fast en tygremsa längst upp för extra stadga. Det bästa med sådana här återbruksprojekt är att man varken behöver sicksacka eller fålla!

Skånetwist

Den här kudden har jag köpt på loppis i Kävlinge eller någon ort i närheten. Jag har inte någon twistkudde av min mammas eller hennes skånska fastrars händer och när jag ser den här kudden tänker jag att jag skulle vilja göra en själv, i trevliga färger, med rutor som blir stjärnor. Inte för att jag lider brist på kuddar...

Kudde från Oviken

Jämtkudden blev klar till sist. Svärmor köpte den, mamma broderade och jag monterade. Det känns bra.

Bulljus

Den här veckan stöpte vi ljus i Slöjdklubben. Det blev många fina små ljus att adventsfika till.

En ny korg till stickningen

Mitt hem är fyllt av gamla saker. Nu har jag ytterligare en, en korg som är lagom stor för en stickning. Locket är bra när man har katter som, liksom jag, tycker om garn.