En liten skatt för trettio kronor

Gamla sybehör kan man glädjas åt på många sätt. I väntan på att användas väcker de skaparandarna medan jag sorterar och arrangerar.

Närvarons belöning

Den här husfasaden måste man vara uppmärksam för att få syn på. Man går där nere på gatan och tittar i skyltfönster och tänker på annat, men så plötsligt kanske man höjer blicken mot den blå himlen och får syn på den fina mosaiken och det lapptäcke den bildar.

Mer rutor och stjärnor

Fast jag är en färg- och mönstermänniska så kan jag inte låta bli att tycka om det grafiska, svartvita, geometriska. Den här bron till ett hotell i London till exempel, den skulle väl bli ett fint lapptäcke?

Ännu en jubileumsutställning

 

En utflykt piggade upp så här i början av vintern. Det var gnistrande kallt i Luleå och härligt att komma in i värmen och kaffedoften på Norrbottens museum. Jag fotade alla de vackra affischerna på väg upp till slöjdutställningen, och tur var det, för när jag kom hem upptäckte jag att jag tydligen inte hade sett alla föremålen i de välfyllda montrarna!

 



Den stora väggen med hjärtan gick vi tillbaka till ett par gånger, för där var så många olika tekniker, material och idéer att upptäcka.

 

Och titta vad jag hittade! Det var de här formsäkra formlösa lortarna av Christina Lindmark, då hemslöjdskonsulent i Norrbotten, som för många år sedan gav mig idén till mina strumppärlhalsband. Jag började också med neutrala grå, mörkblå och svarta pärlor, för sömmarna syns minst då, men nu gör jag pärlor av alla utnötta strumpor som familjen och bekantskapskretsen förser mig med, gärna turkosa, lila och röda!